Varför är de ibland LÄTTARE att vara sjuk?
ibland undrar man.
just nu känns de som om de var mycket lättare då.
då huvudet var - någon annanstans.
När jag bara hade 1 sak i huvdet. och inte tänkte på NÅGONTING ANNAT.
då hade jag de att ägna mina tankar åt.
nu måste jag ju tänka på mycket. hur man lever, hur man prisjagar, hur man har ekonomisk kris. hur man hanterar andra, hur man ska vara kärleksfull mot sin man. o.s.v.
då behövde jag inte de - för då kunde jag inte de.
idag är jag totalt TOM.
hade helst velat lägga mer ner och sova 10 år och vakna glad, frisk och problemfri.
av att Mattias min prins pussar mig...
vet att de inte fungerar så. att varje dag är en kamp.
men orkar inte kämpa mer.
har inte jag fått mina motgångar klart nu?
när är de min tur att bara leva, SOM ALLA ANDRA?
blir de aldrig min tur?
eller vår tur, då syftar jag på mig och mattias.
Vi vill ju också ha en familj, ha vårat hus, och få barn.
vara en lycklig familj som alla andra.
kan vi inte bara få vara lyckliga?
Vi önskar oss barn båda två.
vi vill leva, och tycker att de borde börja vara vår tur att få leva ett liv.
som är lyckligt, svensson och ha mening med vår vardag.
För, för mig finns just nu ingen mening,
Vad lever jag för?
Jag är hemma, tränar, äter och sover.
de enda nytta jag gör är att jag städar 1 ggr / v.
lagar mat åt mattias - vilket är de enda nyttofulla jag gör.
sen ägnar jag bara dagen åt mig själv.
Mattias har ett jobb, han kan leva för den.
ursäkta mig att jag skriver en så tråkig, klago blogg.. men känner att jag måste skriva av mig.
Jossan, måste säga att jag blir ledsen när jag läser detta inlägg. Jag vet att du har det tufft och vill än en gång säga att jag finns som stöd för dig då jag vet vad du går igenom, både sjukdomsmässigt och ekonomisk.
Alla har dagar då man mår sämre, och jag tycker det är bra att du skriver ner det, så du inte låter det bubbla kvar inom dig, så som jag gjorde. Då fick jag utbrott som inte var roliga. Man måste ut med det onda, för att få in något gott.
Jag hoppas verkligen att du tar kontakt med mig om du känner för det, jag finns här för dig, och det vet du!!
Bamsekramar till dig, vännen!!!
Jag tycker det är jättebra att du skriver ner och kommer ut med dina känslor! Det är inte bra att samla på sig för mkt, det mår man inte bra av. När jag gick igenom det du gör nu, samlade jag alla känslor inom om mig, pratade aldrig med nån om mina problem, det slutade med världens utbrott så allt kom ut samtidigt.
Du är en stark kvinna, och du kommer ta dig igenom detta, så länge du inte ger upp. Du har flera som står på din sida och stöttar dig, ta vara på det! Självklart har man sämre dagar och bättre dagar, men du har turen att ha så många vid din sida :)
Jag hoppas att du tar kontakt med mig när du känner för det, då jag vet vad du går igenom. Ibland kan det vara skönt och prata med nån som verkligen förstår en. Jag tänker inte pressa dig till att prata med mig, jag vill bara att du ska veta att jag finns här för dig, dag som natt. Du har mitt telenr, du får ringa NÄR DU VILL!
KRAMAR!!!
